justindrewbbieberstories

Never Thought; Part 29- Oh shiiiiit  

När jag återfick medvetandet var jag i ett mörkt rum på golvet med en dörr, ensam. Jag hade ingen aning om vart jag var, eller hur jag kom hit. Jag försökte stå upp men då fick jag en stor smärta I min fot. Oh shit. Jag tittar ner och såg blod på den. Vad fan gjorde de dära killar?! Jag försökte skrika för Justin men min mun var täckt med tejp. Sen hörde jag bankade på väggen.

"Alexis? Alexis! Är du vaken?" Justin. Jag har slagit huvudet mot dörren så han visste att jag var.
Justin: "Herregud, Alexis! Vad hände?!"
Jag: "Jag vet inte." Men jag tror inte att han förstod så mycket.
Justin: "Oh shit! Är din mun tejpade? Bang två gånger för ja." Jag slog dörren två gånger.
Justin: "Åh gud... Vi måste få oss härifrån." Sen hörde jag hur en annan dörr från andra sidan av rummet öppnat sig. Där stod... Min ex-styv bror. Ex betyder att min mamma skilde sig med den här killens pappa. Hans namn är Jake. Fan jag hatar den här jävlen. Han är som en jävla 18-årige tv-spel missbrukare.
Jake: "Ja, hej igen Shlexi." Han suger på det. Jag försökte prata, men återigen, dämpade tejpet min röst.
Justin: "Alexis, vem är det?" Jake kom över och bankade på dörren.
Jake: "Håll käften Beaver!" Jag sparkade till honom.
Jake: "Din jävla bitch! Sparkade mig!?"
Justin: "Rör fan henne inte!"
Jake: "Jag kan göra vad fan jag vill med henne!" Han drog sin arm bakåt och kraftfullt slog till min kind. Jag skrek in i tejpet i smärta.
Justin: "Alexis!" Skrek han. Han bankade på dörren men det gick inte att öppna. Jake drog bort tejpen från min mun väldig snabbt. Jag skrek men det knäckte på grund av min röst.
Jake: "Håll käften bitch, nu var en snäll liten flicka och stanna här.." Han klappade mitt huvud men sen sparkade han min mage. Ahh fan, det gjorde ont! Han slog igen dörren.
Justin: "Herregud, Alxi är du okej?"
Jag: "Vad tror du dumbass?"
Justin: "Förlåt." Mumlade han. Sen suckade han.
Jag: "Vad ska vi göra?" Kraxade jag ut.
Justin: "Jag vet inte... Bara, låt honom inte göra dig något, okej?"
Jag: "Justin. Han är en freaking 18. Jag är bara en liten 16-åring.."
Justin: "Menn.. Sparka honom I hans kulor eller något skit, som du gjorde mot mig. Kom igen bara låt honom inte röra dig .."
Jag: "Det kommer bli svårt, Justin."
Justin: "Försök bara, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag låt honom göra det.." Det skickat ett aww i mitt huvud.
Jag: "Justin, du är så söt.." Han skrattade till lite.
Justin: "Tack.. Men nu är det inte tid för romantiska stunder." Jag suckade.
Jag: "Hur ska vi komma ut här ifrån?"
Justin: "Jag vet inte ännu.. Men jag ska lista ut det eftersom de två snubbar var dumma nog att låta mig vara fri."
Jag: "Du är så jävla lucky, repen på mina handleder skär mig!"
Justin: "Lugna ner dig... Flytta inte runt så mycket jag ska försöka få ut dig så fort jag kan. Är det en utgång i det rummet?" Mina ögon sneglade över till där Jake kom in.
Jag: "Yeah."
Justin: "Okej, jag ska försöka bryta ner den här dörren så går vi.. Eller, jaa åtminstone försöker. Okej?"
Jag: "Ok-" Dörren öppnades igen. Där stod.. Derek. Min jävla missbruk exboyfriend.
Justin: "Vem är det?" Viskade han.
Jag: "Min ex Derek." Jag kunde nästan känna att han bliev arg. Jag kunde bara berätta det.
Justin: "Ditt ex, som i, den som skadat dig?" Viskade han högt.
Jag: "Yeah."
Justin: ”Bättre att han inte fucki-"
Derek: "Well, hello baby girl."
Jag: "Kalla mig inte det." Min käke sammanbet sig.
Derek: "Jag kommer att kalla dig vad fan jag vill, bitch." Han kom närmare. Jag var rädd, när vi var ihop, hade jag blåmärken i flera veckor.
Derek: "Hur mår du, älskling?" Han strök min kindmen jag slog till den.
Derek: "Bitch du ska aldrig göra om det!" Han slog mig på samma plats som Jake gjorde.
Derek: "Man skulle kunna tro att du lärde sig att INTE slå mig!"
Justin: "Alexis, Alexis!”
Derek: "Håll käften Beaver."
Derek: "Upp på sängen, bitch." Krävde han, han tog tag i min handled och drog mig upp. [LMFAO, nämnde jag att de linor var obundna? : P] Jag haltade fram till sängen, jag visste att om jag inte gjorde det, skulle han skada mig. Illa. Derek: "Lägg dig"
Justin: "Gör inte det Alexis!" Skrek han från den andra rummet. Han dunkade hårt på dörren.
Derek: "Gör det bitch!" Jag hoppade upp och la mig ner.
Derek: "Bäst för dig om då inte sager något, förstår du?" Jag nickade medans typ hela jag skakade. Han gled av sig sin skjorta. Herregud..
Jag: "Nej, Derek! Gör inte det!"
Justin: "Fan för dig om du rör henne!" Han slog ännu hårdare på dörren. Derek: "Håll käften." Han slog till mig igen. Hans händerna vände sin rätning mot mina shorts och började dra ner dem..
Jag: "Justin!" Det var en högljud skrik och sen såg jag dörren öppnas.
Justin: "Stick ifrån henne!" Han tacklade ner Derek till marken och satte sig på Dereks magen, och slog till honom ett par gånger i ansikte.
Justin: "Kom!" Han drog mig ur sängen. Jag haltade mitt snabbaste men det gjorde för ont. Han sprang ut genom dörren.
Justin: "Kom igen Alexis!" Jag försökte men det gjorde för ont. Jag snubblade på tröskeln.
Jag: "Justin!" Han vände sig om och fick stora ögon.
Justin: "Vad gör du, upp med dig?!"
Jag: "Jag kan fan inte gå upp, dumbass!" Han himmlade med ögonen och sprang tillbaka till mig.
Justin: "Eh, eh..." Han tog upp mig med brud stil och spranf iväg. Det gjorde ont som fan eftersom han rörde sig så mycket men jag brydde mig inte. Jag ville komma bort från dessa physcos. Vi hade ingen aning om vart vi var, Justin sprang och sprang, tills vi var tillräckligt långt ifrån. Han sätte mig ner på en sten och la händerna på knäna medans han andades ut tungt.
Justin: "Fan... Du.. Är.. Tung." Jag slog honom.
Jag: "Håll käften. Nu är det inte tid för skämt!" Han log.
Justin: "Jag vet. Men du ser så söt när du är förbannad.." Han blinkaded.
Jag: "Åh va .."
Justin: "Hey, du fick din röst tillbaka"
Jag: "DUHHH."
Justin: "Nå, låt oss ta en titt på din fot." Han föll på knä framför mig och satte min fot i hans knä.
Justin: "Hm, den blöder." Jag himmlade med mina ögon.
Jag: "Nej, duh Sherlock! Du bör bli läkare!" Han flinade.
Justin: "Ja, men jag läser till att bli en."
Jag: "Nåväl fixa mig då."
Justin: "Jag kan inte, jag är ingen läkare ännu." Han kollade upp på mig.
Justin: "Ja, kom igen. Vi kan försöka hitta nån stuga ..." Han tog upp mig och börjar titta runt.
Justin: "Vänta, vänta shhh... Hör du?" Vi båda var tysta för en liten stund. Det var ett svagt brusande. Vattenfallet!
Justin: "Kom!" Han börjar springa mot ljudet. Vi kom dit fem minuter senare. Justin: "Okej, nu går vi... Den här vägen." Han pekade framåt. Snart efter var vi framför stugan.
Justin: "Ja, de är hemma!" Han bankade på dörren och Macy svarade.
Macy: "Herregud, mamma, pappa! De är här!" Hon lät oss in och Justin la mig på soffan.
Sara: "Men gud! Vad hände?" Justin tog en plats bredvid mig.
Justin: "Jag och Alexis skulle gå ut och ta ett dopp i sjön så kom dom döra två physcos och kidnappade oss." De alla fick stora ögon.
Macy: "Derek och Jake." Muttrade hon.
Jag: "Yeah."
Justin: "Jag vet vem Derek är.. Men vem är Jake?" Jag suckade.
Jag: "Tjaa.. Han är min ex bror."
Justin: "Va?" Jag och Macy nickade.
Justin: "Men.. Varför skulle han vilja kidnappa dig?"
Jag: "Han är ond." Dan kom in i rummet.
Dan: "Jösses, vad har hänt med din fot!" Alla våra ögon sköt mot min fot. Det var svullen, röd och blödig.
Justin: "Vi måste få dig till sjukhuset." Han tog upp mig igen och vi alla gick in i bilen. Jag förstår inte varför alla måste komma.

Det verkade som en evighet tills vi kom fram till sjukhuset. Justin hjälpte mig in i byggnaden medans Sara gick iväg för att få tag på nån sjuksköterska.

Sjuksköterska: "Kom med mig." Justin hjälpte mig upp och han låt luta sig mot honom medans vi gick efter sjuksköterskan.
Sjuksköterska: "Okej Mr Bieber jag klarar mig själv nu. Tack." Hon log, och han gick iväg.
Sjuksköterska: "Okej, tror du att du skulle kunna gå lite längre fram själv?" Jag nickade och tog ett djupt andetag innan långsamt gick on till rummet dom var framför oss.
Sjuksköterska: "Okej, sätt dig så kommer jag om en liten stund." Jag nickade och satte mig på sjukhussängen i den vita rummet som jag hatade så mycket. Att vara här påminde mig om den hemska händelsen...

*FLASHBACK*

Massor av röster pratade på samma gång. Min mammas röst stod ut mest.

Mamma: "Hjälp min älskling!" Jag kände hur någon rullade mig bort. Nästa sak jag visste, var att jag låg på en sjukhussäng.
Jag: "Vart är pappa?!" Jag kollade mig omkring i rummet och såg mamma sitta i ett hörn med händerna i ansiktet.
Jag: "Mamma, vart är pappa?" Hon tittade upp på mig med röda, svullna ögon och skakade på huvudet. Mitt hjärta sjönk.
Jag: "NEJ, NEJ! Han lever fortfarande! Han lever fortfarande mamma!" Hon började snyfta.

*FLASHBACK OVER*

Jag skakade mig ur flashbacken. Det var bara för hemskt.

Läkare: "Hello, Miss Summers."
Jag: "Hej doktorn." Jag la mig ner med mina fötter på sängen.
Läkare: "Så, låt oss ta en titt på det fot." Han rörde den, vilket gjorde att jag hoppade upp av smärtan.
Läkare: "Tyvärr verkar det som om du kommer att behöva ha en operation för att du har ett riktigt djupt sår.." Jag nickade. Kirurgi. Jag har alltid varit rädd för sånna saker. Jag har inte heller gjort nån operation innan.
Läkare: "Okej, så operationen kommer att vara imorgon och så kommer du behöva stanna, men du kan gå hem på torsdag." Jag nickade igen.
Läkare: "Jag ska gå och hämta dina vänner." Han gick ut med sin häfte och sånt. 30 sekunder senare kom alla in.
Macy: "Så.. Vad sa han?"
Jag: "Jag måste ha en kirurgi." Hon rynkade pannan. Hon vet hur mycket jag hatade kirurgi, även om jag aldrig varit med om en.
Macy: "Ooooh.. Jo, det är tufft."
Jag: "Ya think?" Jag suckade.
Justin: "Tja.. När är operationen?"
Jag: "Imorgon." AGH. Jag är rädd. Skräckslagen. Jag tittade ut genom fönstret, och såg inget mer än de svarta
himlen. Wow. Är det redan natt?
Jag: "Ni måste gå.."
Justin: "Kan inte jag få stanna?" Frågade han Sara och Dan.
Sara: "Visst." Log hon. Sara, Dan och barn gick ut.
Macy: "Använd skydd." Hon skrattade.
Justin: "Out!" Hon hållde upp sina händer.
Macy; ”Okej, okej.. Chilla.” Hon gick ut.
Justin; ”Hon är så irriterande." Jag skrattade.
Jag: "Jag vet, men jag älskar henne iaf."
Justin: "Mmm.. Så det dära med foten…"
Jag: "Vad är det?" Jag tittade upp på honom.
Justin: "Jag känner mig som det allt mitt fel." Han suckade.
Jag: "Hur är det ditt fel?"
Justin: "Ja, det skulle inte ha hänt om jag inte ville att vi ska gå ut."
Jag: "Tja, du får inte skylla dig själv." Jag la min hand på hans. Det var religion really awkward i rummet.
Justin: "Så..."
Jag: "Så."
Justin: "Har du svaret?" Han frågade om flickvän saken...
Jag: "Um, ja... Jag vet inte." Han suckade.
Justin: "Du vet, jag är inte så glad att du inte har svarat ännu. Du kan antingen gillar mig eller inte."
Jag: "Men, du vet inte mina skäl."
Justin: "Och vad skulle dom vara?"
Jag: "Du skulle inte förstå!" Jag försökte hålla min ilska inne men, smärtan från foten gjorde allt värre.
Justin: "Vad är det att inte förstå?! Jag gillar dig verkligen. Varför kan du inte svara bara?" Jag svarade inte. Jag vill INTE prata med den hära jävla idioten. Jag var arg på honom för den hära dumma bråket. Vad fan?
Justin: "Vet du vad? I’m out"

Allvarligt, han bettede sig som första gången jag träffade honom. A douche, a idiot, a stuck up pretty boy singer. Jag blev ensam kvar inne i sjukhuset rummet, jag önskar att jag aldrig hade skrikit åt honom. Det var en dum bråk och vi både är idioter att bråk om en SÅNN sak -.-. Dumma bråk. Jag menar, kom igen. Allvarligt? VEM bråkar om ett svar? Jag suckade och vilade mina ögon för en litn stund. Innan jag visste sov jag redan.

Justin’s Perspektiv!

Jag vet inte varför jag blev så arg. Jag antar att jag bara ville att hon skulle bli min, BARA MIN. Jag kunde inte stå ut med att hon kanske gillade nån annan kille. Jag satte mig på golvet brevid hennes rum.

Sjuksköterska: "Sir, du måste gå ut om du inte besöker någon." Jag suckade och stog upp.
Jag: "Okej, jag besöker Alexis Jonhson." Hon nickade, och sen gick iväg.

Jag kollade genom den lilla fönstret och såg att hon sov. Jag gick in i rummet tyst och lutade mig mot stolen som var brevid hennes säng. Jag tittade på henne andas in och ut långsamt, det fick mig att känna mig ledsen att jag ens funderat på att skreka åt henne. Det var en dum liten bråk. Jag tog hennes hand och la mina fingrar inne I hennes hand, och gned min tumme över hennes.

Jag: "Jag älskar dig Alexisi jag har alltid, alltid att göra det.." Viskade jag. Hon skilde hennes läppar lite som hon alltid gör, och gjorde mig mer intresserad av dem. Jag kom till punkten där jag inte kunde stå ut med det längre. Jag placerade mina läppar mot hennes och hennes ögon öppnades stabbt.

Alexis: "Justin?" Jag satte mig.
Jag: "Ja. Um, sorry." Hon stirrade på mig.
Alexis: "Vad gör du här?"
Jag: ”Sjuksköterskan lät mig inte stanna ute i hallen."
Alexis: "Nå, ska du gå eller ska du skälla på mig lite mer?" Hon korsade sina armarna.
Jag: "Jag är ledsen för de tidigare, jag var en idiot för att vara arg över en svar. Jag ville bara att du ska gilla mig like mycket som jag gillar dig” Jag kollade ner.
Alexis; ”Tja, jag gillar dig.. Men ibland kan du verkligen vara en douche”
Jag; ”Jo, jag har en kort temperament." Hon skrattade.
Alexis: "Jag vet, och höjd för att matcha det.." Jag rynkade på min pannan.
Jag: "Jag är inte så kort!"
Alexis: "Klart att du inte är det, Shrimpy." Hon stack ut sin tungan.
Jag: "Fine. Om du kommer att vara elak så där, så ska jag gå på riktigt."
Alexis: "Okej."
Jag: "Kay."
Alexis: "Fine."
Jag: "Good."

Jag gick sakta mot dörren, och väntade på att hon ska be mig att stanna. Men ingenting. Jag vände mig om och såg hennes slutna ögon och att hon andades djupt och långsamt. Asleep. Damn, den hära tjejen kan somna snabbt. Jag skrattade och la mig på soffan, och långsamt gick in i drömmanas land.
_______________________________________________________________________________________________

KKLLAARR! Förlåt för uppdateringen, men förra helgen kunde jag inte för att jag stog 8 TIMMAR utanför en hotel.. Varför?? För att ONE DIRECTION VAR I SVERIGE!!!! AHHHH! Wooow, crazy much ;P Och sen så sov jag över hos en kompis och såå.. Men här är den iaf :) Hoppas ni tycker om den, OCH GLÖM INTE ATT KOOMMENTERA! :)

Never Thought; Part 28- July 17^th

    

Under de senaste 10 dagarna har jag och Justin kommit WAY närmare och kanske kysste ett par gånger.. ;) De andra vet fortfarande inte om oss kyssas. Men Jazzy är en smart liten flicka. Hon vet säkert. Men i dag handlar inte om Justin, eller mig, eller någon annan i det här huset. Varför? Eftersom idag är dagen.. Min pappa dog. 17 juli 2004. En oförglömlig dag. Morgonen den olyckan spelas flera gånger under natten. Jag vaknade tidigt så jag kunde gå ut ur huset.

Justin: "Vart går du?" Jag gömde mitt ansikte ifrån honom så han inte skulle se mina tårar.
Jag: "Out, bye.."
Justin: "Vänta, shawty!"

Men jag var redan på väg ner, brutalt torkade alla tårarna som rann. Jag hörde Justins röst bakom mig men jag brydde mig inte. Jag ska till vattenfallet även om det ser ut som om det ska börja regna vilken minut som helst. Jag ska bo utanför hela dagen, hela natten, ända tills i morgon. Jag sprang upp för klipporna och plopped ner på kanten av vattenfallet. Mitt hår var en hel mess, jag hade precis vaknat. Jag såg förmodligen som ett djur till andra djur. Men ingenting betydde för mig mer förutom pappa. Den enda anledningen till att jag stannar utanför hela dagen är att pappa älskade att vara ute. Jag tänker inte bara sitta på mitt rum hela dagen och gråta. Jag ska sitta ute.. och gråta. Justin kom strax efter. I hans boxers.

Jag: "Dude, vad gör du? Du är bara i dina boxers. Det är jävligt kallt ute!" Justin: "Jag bryr mig inte. Du ska också vara inne.."
Jag: "Nej, jag ska vara ute. Jag och Alex ska bo här ute hela dagen.." Han stirrade på mig. Jag försökte mitt svåraste att inte stirra på hans abs där nere men fan, det var svårt att göra.
Justin: "Kom igen, Alxi. Det är kallt här ute." Han hade rätt, och jag har ingen aning om hur det kan vara så kallt på sommaren. Men jag går inte in, även om jag vill.
Jag: "Nej." Jag korsade mina armar. Han kom upp bakom mig och smekte mina armar.
Justin: "Du är redan kallt.. Kom igen." Viskade han i mitt öra. Han visste hur han kunde få mig att göra något.. Men jag kämpade emot.
Jag: "Nej." Upprepade jag. Och han suckade.
Justin: "Fine. Jag kommer strax tillbaka." Jag vinkade bort honom och han joggar tillbaka till stugan. Fem minuter senare kom han tillbaka med filtar, kuddar, och även några snack.
Justin: "Kay."
Jag: "Justin, kan du gå... Idag är det en personlig dag för mig och Nick. Snälla gå.. Vi vill vara ensam.." Han suckade och plopped sig ner bredvid mig med alla filtar, kuddar, osv.
Justin: "Okej, jag kommer inte stanna... Jag respekterar din integritet. Men kan jag åtminstone veta varför ni kommer vara ute när det är så iskallt?"
Jag: "Idag är det dagen min pappa dog" Viskade jag.
Justin: "Ojj... Jag är så ledsen, Alexis." Han drog mig mot sig och gav mig en kram, och jag kunde inte hålla mina tårar längre. Han drog sig tillbaka och placerar hans varma händer på mina frusna kinder.
Justin: "Lyssna på mig.. Din pappa kommer alltid att finnas här oavsett, och så har du många andra underbara människor som omger dig." Jag nickar medans han torkade bort mina tårar med tummarna.
Justin: "Kom bara ihåg det, låt inte något stoppa dig..." Viskade han innan han sakta placerade hans läppar på mina. Jag har fortfarande en pirrig känsla även om vi kysstes redan några gånger.
Justin: "Jag hämtar dig vad som helst. Kay, smsa mig bara?"

Jag nickade och han gick iväg sakta tillbaka till stugan, med några snabba blickar tillbaka på mig. Jag suckade och lutade mig tillbaka mot filtarna som Justin hämtade.

Jag: "Jag saknar dig pappa." Viskade jag till himlen. Tårar rullade sig nerför mina kinder, jag hade ton och massor av flashbacks som spelades i mitt huvud.

"Hey Mels." Viskade Nick ovanför mig.
Jag: "Hej." Viskade jag tillbaka. Han suckade och satte sig bredvid mig.

Han satte sig brevid mig. Vet ni vad var det värsta, mamma bara tvungen att gifta sig John. Jag menar, John är trevlig och allt, men han kommer aldrig att uppgå till pappa. Nick var bara 8 när det hände. Så ung... Han tittade upp mot himlen.

Nick: "Ser ut som det kommer att börja regna snart.." Jag nickade.
Jag: "Du behöver inte stanna här om du inte vill.."
Nick: "Jag stannar här tills det börjar regna.." Det var tyst en lång stund. Han visste att jag inte ville prata. Jag pratade med pappa i mitt huvud och försökte föreställa mig att han prata med mig tillbaka. Det hände aldrig. En liten tår landade på min arm, mer och mer efter varandra.
Nick: "Jag ska gå in nu... Du kommer?" Jag skakade på huvudet.
Jag: "Jag mår bra." Kraxade jag ut.
Jag: "Men kan du säga till Justin att han ska hämta mig JustyBear?" [LMFAO, nallen xD] Han nickar och började gå tillbaka. Ensam. Utanför. I regn. Det hära kommer att bli kul... Fem minuter senare såg jag Justin med JustyBear och paraplyn.
Justin: "Här är han." Viskade han.
Jag: "Tack." Jag pussade JustyBear, trots att jag var våt.
Justin: "Det regnar, är du säker på att du inte vill komma in?" Jag nickade och han suckade.
Justin: "Okej." Viskar han innan han ställde paraply så det stod bakom mig. Justin: "Var försiktig här uppe." Han kysste min panna ocg gick sen tillbaka till stugan.

Jag ville att han skulle stanna, men jag ville vara ensam. Jag satt där i timmar, prata, minnas, gråta. Allt var blött och grått. Jag var blöt och frös. Men jag brydde mig inte. Justin kom förbi flera gånger för att kontrollera om jag var okej. Omkring 9 tiden var jag uppkrupen i en boll och skakade.

Justin: "Alexis!" Han sprang upp på klipporna och över till mig.
Justin: "Är du okej? Hör du mig?" Jag försökte nicka mitt huvud men det såg väl ut som jag bara skakade.
Justin: "Kom igen. Du kan inte stanna här ute.." Jag ville protestera men jag var för svag. Jag lät honom ta upp mig brud stil och ta mig över till stugan. Han pussade mig på läpparna lite lätt då och då.
Sara: "Men gud! Vad hände?"
Justin: "Jag berättar sen, gör bara henne lite soppa.." Hon nickade och Justin tog mig uppför trappan och sätter mig på sängen.
Justin: "Vänta här." Han hållde upp en finger.
Jag: "Inte som jag har ett val." Kraxad jage ut. Jag hade tappat rösten. Oh goodie. Han gick över till min garderob och tog ut min Hello Kitty PJ tröja och hans snögubbe PJ byxor.
Justin: "Kan du byta om själv?" Jag ryckte på axlarna.
Jag: "Jag kan inte känna mina ben." Han rynkade sin panna.
Justin: "Okej.. Bara sitt här still, så jag kan göra det." Jag kollade på honom med ett förvirrat uttryck sedan insåg jag vad han menade.
Jag: "Kan inte Macy bara göra det?" Gnällde jag.
Justin: "Hon sover." Jag suckade.
Jag: "Fine.. Bara gör det snabbt." Han nickade och stängde sina ögon som han samtidigt lyfte upp min våta t-shirt över huvudet och ersätta den med min HK tröja. Han halkade snabbt mina jeans av och på med sin snögubbe PJ byxor. Jag skratt lite men det lät mer som om någon försöker starta en bil.
Jag: "Snögubbar? Söt." Jag räckte ut min tunga.
Justin: "Ja, jag vet. Perfekt för dig.." Han log.
Justin: "Kay, jag ska gå och sätta på tvätten sen kommer jag tillbaka.." Jag nickade.

Jag: "Sorry daddy." Viskade jag. Mina ögonlock kändes jätte tunga och jag fann mig själv gå in i drömlandet.

Jag gick till tvättstugan men hade svårt att sätta på den. Jag hade aldrig riktigt gjort tvätt innan.. Inte ens under Lonely Girl video. [XD] Jag gav upp till slut upp och lämnade hennes kläder i den smutsiga kläder högen. Jag gick snabbt tillbaka till vårt rum, bara för att hitta hennes lilla kropp under täcket. Hon såg så fridfull... Jag var ganska blöt jag själv så jag gick in till badrummet för att at en dush. Jag var lite irriterad över att mitt hår var så platt men, ehh det var för hjälpa Alexis. Jag tog en dusch och gick för att hämta mina kläder. Hon sov fortfarande. Alltid lika söt. Speciellt när hennes läppar skildes lite, vilket gjorde att hon dreglade lite. Jag skrattade innan jag gick tillbaka till badrummet för att byta om. När jag kom tillbaka var hennes sov position ändrad och nu låg hon på sin mage.

Jag: "God natt Alexisi." Viskade jag innan jag kysste hennes panna. Jag tog min nalle ur min resväska för att JustyBear var blöt.

Min björn var från henne, också. Hon gav mig det för min åttonde födelsedag. Nu, normalt skulle en normal 8-årig pojke vill få en actionfigur, eller superhjälte grejer. Men jag var helt okej med denna gåva. Jag kallar det Sweetz för att de färgglada päls påminde mig om godis. Plus, Alexis gillade godis. Jag log medans jag försiktigt placerade Sweetz i hennes armar så hon hade något att krama.

Jag: "Sweet Dreams." Viskade jag när jag stängde av ljuset och sen vände mig om för att stänga dörren. När jag vände mig om, hoppade mitt hjärta nästan ut ur fängelset cell som kallas mitt bröst.
Jag: "Gud, Macy du skrämde mig!" Hon flinade.
Macy: "Så, vad gjorde ni där inne? Gosar, kramar, hångla eller vad??" Frågade hon ivrigt.
Jag: "Vi gjorde ingenting, hon sover.." Hon rynkade sin panna.
Macy: "Jag hatar er två för att ni vägrar prata om det." Sa hon och sen vände sig om och gick iväg.
Sara: "Hej Justin är Alexis okej?" Jag nickade.
Jag: "Hon sover nu." Sa jag samtidigt so jag tog upp en banan från fruktkorgen.
Nick: "Hej, vill du spela tv-spel?" Jag skakade på huvudet.
Jag: "För trött." Jag ploppade ner på soffan. Ryan, Chaz, mamma, och Jazzy lämnade igår så nu var stugan väldig tyst. Jag slöt sakta ögonen och så småningom somnade jag.

Jag vaknade av fnitter bredvid mitt öra. Jag kika upp och såg Alexis leende.
Jag: "BOO!" Hon skrek och hoppade upp bakom soffa.
Alexis: "Meanie .." Hon stälde sig upp sakta.
Jag: "Var är de andra?"
Alexis: "De sa att de åkter in till stan och kommer inte tillbaka till 2." Hon höll upp en gul klisterlapp. Jag tittade på den tiden. 11:00. Wow. Sov jag så länge? Men en sak var bra, jag har 3 timmar ensam med Alexis, vad kan vi göra? Jag log försåtligt när jag drog henne på soffan på mina knä.
Alexis: "Hm, ja, sömntuta.. Vad ska vi göra?" Hon gjorde former på min arm. Jag: "Jag vet inte.. Vad vill du göra?"
Alexis: "Vad sägs om..." Hon lutar sig mot mig och jag trodde hon skulle kyssa mig. Så jag slöt mina ögon och sträckte ut mina läppar. Plötsligt hörde jag henne skrattade.
Alexis: "Jo, det är lockande.." Hon skrattar igen.
Jag: "Reta inte." Jag räcka ut tungan åt henne.
Alexis: "Tja, hur kan jag inte, det är så roligt!" Jag himmlade med mina ögon och trycker mina läppar mot hennes. Hennes mjuka, fylliga läppar som jag tycker är så attraktiv. Aldrig i hela mitt liv har jag kysste en tjej som smakade så gott. När vi kyssteS fick jag konstig känsla i magen, men det kändes bra. Jag lät henne dra iväg.
Alexis: "Justin.. Vad är.. vi?" Jag suckade.
Jag: "Vad.. Vad vill du att vi ska vara?" Frågade jag och stirrar in i hennes vackra blå ögon.
Alexis: "Jag vet inte.. Jag menar, vi båda gillar varandra mer än vänner.. Men sommaren är snart över.. Vad händer när skolan börjar? Vad händer om du träffar en söt blond bimbo? Vad hän-" Jag avbröt henne med en kort, söt kyss.
Jag: "Du pratar alldeles för mycket. Oroa dig inte... Jag lovar att vara lojala mot dig om vi dejtar.." Jag sa i den mest uppriktiga röst jag någonsin använt.
Alexis: "Agh jag vet inte.. Jag ska tänker på det." Hon reste sig och gick till köket. Hon ska tänka på det... Jag la mina händer bakom mitt huvud och log mot mig själv. [Kay, så jag kommer hoppa över till nästa dag, händer ingenting egentligen... ÄN ;D]

När jag vaknade i morse var Justin på hans sida med huvudet upptryckt på armbågen och stirrade på mig. Kinda scary, men hur hans ögon lyste i solen var sött.

Justin: "God morgon min underbara. Hur var din sömn?" Jag log mot honom. Jag: "Bra, faktiskt. Hur var din?"
Justin: "Amazing. Jag drömde om dig." Jag skrattade i mitt huvud, och det var fortfarande läskigt, men också sött.
Jag: "Aww. Hur sött är det?"
Justin: "Mycket." Svarade han. Jag ville seriöst skratta men jag tyckte det skulle vara oförskämd.
Jag: "Um, okej.. Jag ska bara gå äta frukost. Var är alla?"
Justin: "Out. Men gå inte ut ännu. Stanna här.." Han höll upp ett finger.
Jag: "Um... okej." Han nickade och sen gick ut ur dörren. Wow. Vad är han tänker på nu då? Han kom tillbaka 5 minuter senare med en vagn.
Justin: "Morgon frukost till sängen!" Jag försökte säga tack men ingenting kom ut. Åh gud. Jag hade officiellt tappat rösten på grund av att jag var ute i regnet igår. Ooohhh goodie. Jag pekade på min hals medan jag tittar på Justin.
Justin: "Tappat din röst?" Jag nickade, mina läppar forma till en linje. Och han skrattade.
Justin: "Jaa, bara en dum person skulle stanna ute i en kall regn." Jag stirrade på honom.
Justin: "Förlåt, förlåt. Här, använd den hära för att prata." Han gav mig min en liten whiteboard och lila marker.

Jag skrev "Du är en idiot." och räckte den till honom. [Okej, så från och med nu tills jag sager till, så när jag skriver Jag: "Blah blah blah..." Då betyder det att hon skrev det. Kay? xD] Han skrattade.
Justin: "Visst gör du det.. Skulle du hellre svälta eller äta denna underbara frukost.."
Jag: "Har du gjort det?" Han läste det och skrattade till.
Justin: "Nej, jag gjorde inte det. Sara gjorde det för mig innan de lämnade." Jag nickade.
Jag: "Okej då." Han sätte frukostbrickan i mitt knä och han satte sig på kanten av min säng.
Justin: "Ät upp." Jag behövde inte bli tillsagt två gånger. Jag var hungrig som fan. Jag har inte äta hela dagen igår. Jag blev klar efter typ 30 minuter.

Justin: "Damn. Hungry much?" Han skrattade.
Jag: "Oh whatever." Jag himmlade med mina ögon.
Justin: "Ja, så vi har hela huset för oss själva..." Han flinade.
Jag: "Nej." Skrev jag snabbt.
Justin: "Jo." Innan jag kunde protestera, tryckte han genast sina läppar mot mina. Jag knuffade bort honom trots att jag ville stanna så där för evigt.
Jag skrev "Gör inte det. Jag är sjuk." Han skrattade.
Justin: "Jag bryr mig inte." Han lutade sig efter en till, men jag vände om mitt huvud.
Justin: "Aww, C'mon". Han lutade sig mot mig ännu mer, men jag vände mig om igen.
Jag: "Jag är sjuk!"
Justin: "Ja, och jag bryr mig fortvarade inte." Han försökte igen men den här gången lät jag honom. Men jag kyssa inte tillbaka, jag bara lät honom kyssa mig.
Justin: "Jag tänker inte sluta förrän du kyssa tillbaka."
Jag: "Nej." Skrev jag.
Justin: "Jahop, då tror jag att vi ska stanna så hela dagen" Jag himmlade med mina ögon.
Jag: "Ut!"
Justin: "Du ska du kyssa mig tillbaka." Jag skakade på huvudet.
Justin: "Då kommer jag inte att gå någonstans."
Jag: "Vi dejtar inte ens.." Skrev jag långsamt. Och han suckade.
Justin: "Ja, vad är ditt svar då?" Jag skrev inte något.

Jag visste inte om jag ville vara hans flickvän... Jag menar, självklart vill jag men jag är inte säker på om jag borde. Jag suckade och ryckte på axlarna. Jag puttade bort honom lite lätt.

Justin: "Ja, men jag ska gå och ta ett dopp i sjön.."
Jag: "Och lämna mig här?" Skrev jag och kastade brickan på honom.
Justin: "Självklart inte, du följer med mig." Han skyndade sig för att byta om, och väntade inte på mig. Jag gick snabbt ut ur rummet med han var redan borta .. Oh shit. Jag försökte mitt svårast att hitta min röst.
Jag: "Justin?" Min röst lät förskrekligt. Inget svar.
Jag: "Justin är det är inte roligt." Jag gick över till vattenfallet försiktigt.
Jag: "Justin?" Ropade jag igen. Jag väntade mig om för han kanske var bakom mig och ville hoppa ut och skrämma mig, men inget hände.
Jag: "Justin, vart är du?" Skrek jag de högaste jag kunde men det gick inte med min spruckna röst.
Jag: "Ju-" Något täckte min mun. Jag försökte skrika men min röst gick åter bort. Jag kunde inte andas. Jag höll på att förlora min andetag, det hände så snabbt. Jag svimmade, det sista jag hörde var Justin dova röst bredvid mig, och två killar röster framför mig.
_______________________________________________________________________________________________

Woops?! Vem är dom dära killar? :O Anywhoo, äntligen klar med kapitlet, FÖRLÅT igen! Kommer verkligen skärpa mig :). Jag ska försöka skriva en till kapitel idag för att jag stannade hemma idag för att jag mår ganska dålig.. Men, whatever ;P KOMENTERA!!! Kanske 10 komentare ;) Haha, det var väl allt för mig.

Keep smiling! :) //V'