justindrewbbieberstories

Justin’s Perspektiv!

"Du så gillar henne!" Nick kom fram till min sida och knuffade til mig.
Jag: "Ja.. Jag antar att man kan säga de .." Jag har varit kär i henne ända sedan vi var 5. Ja, det är en ung ålder, men jag vet att jag gjorde.
Nick: "Du antar? Dude, du är praktiskt helt kär i henne!" Han skrattade.
Jag: "Oh whatever." Han flinade innan han hoppade från bryggan och in i sjön.

"Så, ska du bjuda ut henne på en date?" Macy kom upp bredvid mig. Gosh, varför dom hära människor dyker bara upp från ingenstans?
Jag: "Nä... Hon tycker inte om mig på de sättet fortvarande." Hon him lade med sina ögonen.
Macy: "Ni två är så dumma, alla vet att ni båda gillar varandra på de sättet.."
Jag: "Nej.. Det gör hon inte." Hon slog till mig lekfullt.
Macy: "Dude, skulle du bjuda ut henne på en date så skulle hon säga ja!"
Jag: "Nej, inte än i alla fall." Hon grymtade.
Macy: "Du är så jävla envis!" Jag flinade.
Jag: "Har alltid varit och kommer alltid att vara." Hon himlade med ögonen och knuffade till mig. Lite för hårt. Så jag föll in i vattnet. Jag simmade upp till ytan och stirrade på Macy, som skrattade av hennes ansikte. Jag kom upp ur vattnet, droppande våt.
Jag: "Du ska betala, Becca. Du förstörde mina hår!" Hon skrattade ännu hårdare. Macy: "Oh yeah? Och vad ska du göra åt det?" Hon flinade. Jag sprang och kastade henne på min axel.
Macy: "Justin sätt mig ner!" Skrek hon. Jag bara skrattade och sprang upp för klipporna till vattenfallet.
Macy: "Vad tänker du göra?" Jag halkade bort henne min axel och svingade henne över vattnet utan att släppa.
Macy: "Justin! Släpp mig!" Jag flinade.
Jag: "Okej." Jag svängde henne och den här gången släppte jag taget. Hon rammlade ner in i vattnet. Nick och Alexis brast ut i skratt. Macy’s huvud kom upp till ytan, hennes smink rann på hennes ansikte.
Macy: "I. Hate. You. Justin." Morrade hon. Jag flinade.
Jag: "Jag älskar dig också, kusin." Hon grymtade och gick upp ur vattnet, hennes skor gnisslande när hon gick på bryggan.
Alexis: "Du vet att hon ska ge dig tillbaka, eller hur?"
Jag: "Nä.. Hon kan inte pranka mig, jag har känt henne hela mitt liv och hon är inget vidare när de gäller de.."
Nick: "Åh, men du vet inte hur mycket hon har förändrats. När jag först träffade henne, som var typ 7 år sedan, sög hon.. Men nu, hon fått mig ganska många gånger.." Jag ryckte på axlarna.
Jag: "Vi får väl se."

*SENARE*

Jag låg i min sängen, och tittade på Spongebob medans jag åt några SPK. Sen kom Alexis in i rummet skrikande och klängande på hennes telefon. Jag gav henne en konstig blick.

Jag: "Vad är du skrikande åt?"
Alexis: "Chase, han frågade ut mig på ett date! AHH!!" Svartsjuka rusade över mig när hon dansade runt. Jag ett hårt tag I SPK väskan.
Jag: "Va?"
Alexis: "Han frågade mig-"
Jag: "Jag vet vad du sa. Men ska du gå eller?" Hon nickade ivrigt.
Alexis: "Naturligtvis att jag ska!" Mitt hjärta sjönk. Jag är så dum! Jag kunde lyssnat på Macy. Stupid. Stupid. Stupid. Jag fejkade ett leende.
Jag: "Det är bra... Så, när är det?"
Alexis: "Imorgon. Vi går ut och ska äta glass!"
Jag: "Ska du verkligen gå? Jag menar, efter den dära tårt händelsen?"
Alexis: "Ja, bad han om ursäkt och sa att Britt tvingade honom att göra det, så det allt är bra.." Hon log och la ner sin telefon in I sin ficka och sen lämnade hon rummet.

Jag kan inte tro att hon litar på honom efter efter att förödmjukande henne framför hela skolan. Jag suckade. Jag blåste bara min chans med Alexis Johnson. Hm. De hära består av ett ord. Svartsjuka. Jag ska göra Alexis svartsjuk. Men hur? Ah, jag har den. Jag slog numret som jag memorerade år sedan.
Jag: "Hej, hej. Det är Justin.."

Alexis Perspektiv!

Jag dansade över till Macy’s rum, hon plattade sina hår, även om vi skulle inte åka någonstans.

Macy: "Hej, vad är du alla hyped upp om?" Mitt flin blev större.
Jag: "Chase frågade ut mig" Hon flämtade och av misstag tappade plattången.
Macy: "Åh gud! När hände det?!"
Jag: "Två timmar sen!" Hon hoppade upp och gav mig rejäl kram.
Macy: "Åh, jag är så glad för din skull.. Vi måste fixa dig!" Jag skrattade.
Jag: "Det är bara glass, Macy."
Macy: "Och det är Chase."
Jag: "Ja, och Chase är en vanlig kille. Han skulle inte bry sig om jag hade vanliga kläder.." Hon himlade med sina ögon.
Macy: "Låt mig åtminstone göra ditt hår." Bad hon mig.
Jag: "Okej då, men inget märkvärdigt..." Hon stönade.
Macy: "Fineee." Jag log och sen gick tillbaka till mitt rum. Justin hade precis stängde av mobilen.
Jag: "Vem var det?" Frågade jag, även om jag brydde sig inte.
Justin: "Bara en vän."
Jag: "Oh cool."

Jag plockade upp min björn, JustyBear. Jag stirrade på den. Den hade på en blå t-shirt och det var det. Den bruna fuskpäls var fortfarande mjuk, även efter alla dessa år. Macy sa att jag hade den ända sedan jag var sju.

*FLASHBACK*

Denna gång var det i mitt hus. Det såg ut som en födelsedagsfest. Jag såg massor av små barn som sprang runt och lekete. Men två barn i min synnerhet fångade min blick. Jag och "JustyBear." Vi satt vid ett bord fyllt med presenter.

Mamma: "Okej, älskling. Välj en.."
Jag: "Okej, mamma. JustyBear, vilken är din?" Han pekade på en present inlindad med en lila rosett. Mamma gav mig den och jag slet upp den. Det var en låda. Jag öppnade lådan och hittade en björn. Ett leende smög sig på mitt ansikte och jag vände till Justin.
Jag: "Tack!" Jag kramade om honom.
Mamma: "Aww, hur söta ni är! Ska jag lägga det i ditt rum?" Jag skakade på huvudet.
Jag: "De höra är min JustyBear." Strålade jag.

*FLASHBACK OVER*

I Caught Myself smiling. Jag har fått en hel del flashbacks på sistonde, även i sömnen. De var alla om Justin. Jag vet inte varför jag helt plötsligt tänker på honom, eller hur jag får alla dessa flashbacks.. Men jag är glad att jag faktiskt börjar minnas saker om honom. Jag placerade JustyBear på min säng och gick för att gå äta middag.

Sara: "Så, hur var din dag?"
Jag: "Awesome!" Utbrast jag. Hon gav mig en rolig blick.
Sara: "Okej..." Jag kunde känna mina kinder bli rosa. Macy fnittrade lite.

*Efter Middag*

Jag la mig på sängen och tittade på Spongebob. Ett leende sköljde över mitt ansikte när jag som jag tänkte på den kommande dagen. Ett date med Chase. Jag har aldrig riktigt varit på en date innan.

"Night bitch." Viskade Justin medans han la sig i sin säng. Ja, vi gjorde så fotvarande varje kväll.
Jag: "Night douche". Jag suckade lyckligt och stänga av tv, kurade ihop sig i min täcke.
Jag: "Godnatt pappa." Viskade jag innan jag stängde mina ögon. Efter alla dessa nätter av ljuva drömmar, skulle du förvänta dig att jag skulle ha en annan bra. Men, jag var så fel...

*DRÖM!*

Jag såg som om jag var omkring nio år gammal. Jag satt på min säng, funderar på varför Justin har inte ringt mig på dessa förflutna dagarna. Jag bestämde mig för att ringa honom istället. Det ringde två ringsignaler och gick sedan till sin röstbrevlåda. Han bara avvisa min rigning. Vad är de med honom? Jag försökte ringa ett par gånger till men alla fyra gånger han förkastade det. Jag ringde Macy.

~ TELEFON convo ~

Jag: "Macy?"
Macy: "Ja, Alexi?"
Jag: " Vet du vart Justin är? Har han inte ringt mig i in ett par dagar och han håller på avvisa mina samtal" Hon suckade.
Macy: ". Nej, jag vet inte, Alexis... Vänta låt mig föröka ringa.."
Jag: "Kay". Hon ställede mig i kö och några minuter senare talade hennes röst.
Macy: "Han svarade inte heller på mina samtal. Jag försökte ringa igen men fortfarande inget svar.." Jag suckade.
Jag: "Kan du komma över. Vi går till hans hus och kollar upp vad som hände?". Macy: "Okej Var där i 20."
Jag: "Bye". Jag tryckte på luren och stirrade ut genom fönstret.

Varför ignorera han oss? Jag har inte pratat med honom, eller gick över till hans hus under den senaste veckan. Vad hände? Jag hade så många obesvarade frågor som var i mitt huvud. Jag hatar att inte veta svaren.
20 minuter senare, ringde på dörren. Jag sprang ut ur mitt rum och gick för att svara på dörren.

Macy: "Är du redo?" Jag nickade.
Jag: "Mamma, pappa! Jag ska ut med Justin och Macy!" Pappa dök upp från vardagsrummet. Det gjorde mig ledsen att se honom.
Pappa: ". Alright, sötnos. Var forsaking bara." Jag nickade och tog Macy’s hand och vi gick ut genom dörren.

Vi gick till hans hus i 30 minuter... Det fanns ingen bil parkerad på uppfarten, de gardinerna som vanligtvis stängdes var inte heller där, och Sammy var inte på bakgårdens port. Det var definitivt något fel. Jag tittade på Macy och hon såg lika förvirrad ut som jag.

Jag: "Kom."

Vi gick upp till uppfarten och över till ytterdörren. Vi doorbelled. Fem minuter gick och ingen svarade. Vi knackade men ingen svarade ännu en gång. Jag sträckte min hand ut och vred på dörrhandtaget. Det öppnade överraskande. Jag tittade på Macy och bet mig i läppen i förskott. Vi gick långsamt in i huset och såg att de vanliga, vackra möbler var inte där. Inte ens platt-TV i vardagsrummet var där. Min läpp darrade när vi gick uppför trappan, den vanliga tavelramar var inte på väggarna. Jag gick sakta över till Justin rum. Töm. Endast hans säng var kvar. En tår rullade ner för min kind, och sen så kom de bara mer och mer.

Macy: "Han är borta..." Viskade hon, i en fullständig chock. Jag skakade på huvudet.
Jag: ". Nej han är inte borta. Han skulle ha berättat för oss!" Snyftade jag. Hon kom över och kramade mig.
Macy: "Jag är så ledsen, Alexi." Jag grät i hennes axel. Han skulle aldrig göra något sånt här. Vi berättade allt för varandra... Var är min bästa vän? Jag tittade igenom alla rum, badrum, och även källaren. Inga tecken på min JustyBear.
Macy: "C'mon Alexis... Vi måste komma igång." Jag nickade sakta och drog fötterna ut genom dörren. Jag tog en sista blick på hans hus innan vi började gå tillbaka till mitt hus.

I den hära ögonblick var vi i mitt hus, mina ögon var helt röda av alla tårar, vid tanken på att Justin inte vara här längre. Alla sleepovers, fester och ställena vi var på.

Mamma: "Sötnos, vad är det?" Hon hade en orolig blick på hennes ansikte.
Macy: "Vi vill inte prata om det." Viskade hon innan vi traskade upp på övervåningen.
Macy: "Jag kan bara inte tro att han lämnade utan att berätta något för oss.."
Jag: "Han är inte borta!" Jag skrek och torkade tårarna från min kind.
Jag: "Han skulle inte göra det här ." Viskade jag. Min telefon surrade och Justin's leende ansikte dök upp på skärmen.
Jag: "Det är han." Jag tittade på Macy.
Macy: "Jag lämnar dig för att prata med honom, jag ska vara nere.." Jag nickade och trycker på svarsknappen.

~ TELEFON convo ~

Jag; "JustinBear?"
Justin: "Alexisi? Jag är så ledsen..." Viskade han.
Jag: "Varför lämnade du oss? Du och Becca var allt jag hade.." Han suckade.
Justin: "Mamma fick jobb någon annanstans så vi var tvungna att flytta... Jag är ledsen Alexisi.."
Jag: "Varför har inte du berätta?" Kvävdes jag.
Justin: "Eftersom jag visste att det skulle bara göra dig ledsen..."
Jag: "Men du sårade mig ännu mer genom att inte berätta för mig. Och jag var tvungen att ta reda på detta den hära vägen. Du kunde åtminstone ha berättat för oss Justin!" Justin. Ingen JustyBear. Eftersom JustyBear skulle ha sagt de hära från första början.
Justin: "Justin?"
Jag: "Ja, Justin." Jag svarade utan att tveka.
Justin: "JustyBear då?"
Jag: "Han är borta." Smärta fyllde mitt hjärta när jag äntligen själv övertygad om att min JustyBear var borta.
Justin: "Jag är ledsen." Viskade han igen.
Jag: "Ledsen. Är de allt du kan säga? Ledsen hjälper tyvärr inte göra något, inte ta dig tillbaka heller.." Jag viskade den sista delen.
Justin: "Alexisi, lugna ner dig.."
Jag: "Jag kommer inte att lugna ner mig Justin! Du lämnade oss utan att säga något! Hur kan du förvänta mig att lugna ner?!"
Justin: "Jag bara tänker på dig, jag ville inte att du ska bli sårad om jag sa de så skulle du inte pratat med mig längre. Ursäkta att jag tänker på dig. Du vet var jag ringer för? Att be om ursäkt, men! Nu känner jag mig inte ledsen alls! " Skrek han, vilket ledde mig till att rycka till. Han har aldrig skrikit åt mig förut. Aldrig.
Jag: "Jag hatar dig Justin Drew Bieber! Hör du? jag hatar dig!" Skrek jag innan jag slog telefonen över rummet.

Ilska och sorg bubblade inom mig. Jag öngrade mig för att jag sa det. Jag var bara så arg att han inte berätta. Jag säger saker jag inte menar när jag är arg. Men jag ångrade aldrig skrika på honom. Varför? Eftersom det var sista gången jag talade med Justin Drew Bieber. Den sista ord jag någonsin sagt till honom var jag hatar dig. Och nu har jag ångra det.

*DREAM OVER!*

Jag vaknade, mina kinder våta. Och helvete, och med min kudde var ocksp blöt av allt gråt. Justin... Han lämnade mig? Är det därför Macy inte vill prata om honom? Jag kastade en blick tillbaka på bildramen på mitt nattduksbord. Inte så mycket ilska vred inom mig, mer sorg. Jag ångrar den dagen jag sa att jag hatar honom, och nu kan jag inte någonsin komma att kunna se min JustyBear igen.

_____________________________________________________________________________________

Så, jag blev ganska fort klar med den, men de var därför att när jag skulle börja skriva såg jag att den sprades, YIPI!! Iaf vad tycker ni, glöm inte att KOMENTERA!!! Jag tror jag hinner skriva e till, men vi får se ;)

XOXO //V'